Ett steg i taget eller två…
Att ta ett steg i taget är alltid bra för något annat är inte möjligt när jag springer för då skulle det vara hoppning och inte löpning;-). Nu kan jag konstatera att jag har dragit på mig ett löparknä, som jag nu håller på att stretcha och vända och vrida på för att kunna börja springa igen.
Varningssignalen fanns om att något var på gång, jag kände den, men misstolkade den. Lätt att vara efterklok! Nåväl, nu kör jag på och kommer inom kort att snöra på mig mina nya New Balance 1080 V2 skor och köra lättare pass. Förhoppningen att vara i riktigt bra form till mitten av juni ser inte ut att kunna infrias. Får dock hoppas att jag kan genomföra Å-varvet och få en respektabel tid.
Lärdomar
Hela tiden lär jag mig nya saker om min kropp, skor, kläder, energi och mycket annat. Vilket innebär att även om det är en smärtsam lärdom så är det bra för då kanske jag kan undvika att göra om samma dumhet en gång till. Det finns alltid andra dumheter som jag kan testa att göra.
Att brinna utan att vinna
Att brinna för det gör, är en viktig faktor oavsett vad jag gör. Det innebär inte att jag kommer att vinna något lopp, jag kommer dock att vinna över mig själv och de begränsningar som finns såväl fysiska som psykiska. Detta i kombination med glädjen att få göra det jag brinner för är den största vinsten av alla!
Grus i dojan